Åh. Denna lättjefulla kommunala generositet!

Sveriges snålaste kommunpolitiker har plötsligt blivit generösa. 
Partierna i Kävlinge har de senaste veckorna erbjudit gratis fläsk, bananer, sadelskydd, ficklampor, äpplen, kaffe,yoghurt och nu ikväll bjöd moderaterna på korv och kaffe. 
Till vardags ser de till att Kävlinge ger minst bidrag i landet till kultur, föreningsliv och studieförbund, har högst deltagare-avgifter i landet till Kulturskolan.
Sett i jämförelse med andra kommuner runt oss finns det överhuvudtaget inget intresse för det ideella föreningslivet. Ett lysande exempel på hur det går till är när vi kulturföreningar ska söka föreningsstöd.
Då visar det sig att kulturförvaltningen budgeterat ca 125.000kr till 14 kulturföreningar. Det blir under  9000kr per förening. Vem som helst kan ju räkna ut att kommunens kulturförvaltning om inte medvetet så näst intill INTE VILL att föreningslivet, de ideella krafterna, överhuvudtaget ska kunna utvecklas i Kävlinge. Jag är helt övertygad om att partierna i Kävlinge bjudit loss på bra mycket mer än 9000kr per parti när de delar ut fraseringar, fläsk och sadelskydd.

Varför är inte kulturpolitiken en större valfråga? När kulturministern får den frågan så svarar hon att det beror på att journalister inte frågar. Det är naturligtvis sant. Men samtidigt så vet vi att partiernas strateger har bestämt att skola, vård och arbete är de frågor som ska lyftas i valrörelsen. Jag brukar få höra att ”man vinner inget val på kulturfrågor”. Samtidigt så finns det inget parti som kulturpolitiskt sticker ut. Så vad ska journalisterna fråga om.
Jag tror att en bidragande orsak till den kulturpolitiska stiltjen är att det inte finns en formulerad ny rödgrön kulturpolitik. Under alliansens tid vid makten så har kulturekonomi, sponsring, kultur som näring, kultur och entreprenörskap och kultur och företagande dominerat dagordningen. En rödgrön kulturpolitik har givetvis ett annat fokus. Bristen på ett rödgrönt formulerat kulturlyft har verkligen saknats.
Efter ”hundra” utfrågningar, debatter i radio och TV så skulle det vara befriande att höra en politiker tala om bildning och kultur som något oerhört viktigt för att växa som människa och medmänniska.